Som beskrivits i ett tidigare inlägg var Gustaf Petrén (1874-1962) professor i kirurgi vid Lunds Universitet och han bodde på somrarna i Apelgården i Skepparkroken tillsammans med hustru Torborg och barnen.
Erik Hellberg har berättat att Professorn brukade besöka Skepparkrokens lantbrukare på sina ”bonnarundar”. Han kom gående i kostym, hatt, galoscher och käpp och inspekterade och gav råd om hur gårdarna borde skötas. En gång när Professorn besökte Eriks far, lantbrukaren Ernst Hellberg, upptäckte han att den unge Erik hade polyper som borde opereras. Han skrev en remiss till Ängelholms lasarett. Ernst blev mycket respektfullt mottagen på lasarettet när det visade sig att han kände den berömda kirurgen. Här följer en bild från Hellbergs familjealbum när Ernst uppvaktar Professorn på födelsedagen i Augusti.
Ernst Hellberg uppvaktar Gustaf Petrén på födelsedagen
Sedan en bild från en simpromotion c:a 1950 med Professorn i sin typiska sommarklädsel. Det är hustru Torborg som rättar till håret.
Simpromovering i Skepparkroken c:a 1950
Hur Professorn fungerade i Lund kan man läsa om i en artikel från Dagens Nyheter 21/12 1976. Artikeln som började på första sidan är uppdelad för att förbättra läsbarheten.
DN 21/12 1976
DN 21/12 1976
DN 21/12 1976
DN 21/12 1976
DN 21/12 1976
Läs även kommentarerna till det här inlägget där Keth Andersson beskriver sina minnen av Professor Gustaf Petrén och sonen Erik.
GP:s son Erik Petrén dog alldeles nyss Det var en lång innehållsrik nekrolog över honom i Svenskan. Det jag hörde som barn var att Erik ville bli präst men inte fick för Gustaf. Varje sommar kom han ett tag till Skepparkroken. Då predikade han alltid en gång i Barkåkra kyrka. Då gick Skepparkrokarna man ur huse. Även min annars så motsträvige pappa gick i kyrkan den dagen som en demonstration mot den auktoritäre GP.
Själv minns jag GP i ljus linnekostym, hatt och käpp . En man alla barn hade stor respekt för. Jag var långsam och klumpig och hann sällan undan när GP kom och de andra glyttarna sprang åt olika håll Han konverserade mig och jag svarade artigt och neg. De beställde varor från den lilla affären och vi ungar bar hem det till dem. Någon dricks tror jag inte de andra fick. GP ropade alltid inifrån huset -”Torborg, vem är det?” När han hörde att det var jag sa han ”ge henne en kaka”. En mycket varm sommardag fick jag en tolvskilling att köpa en glass för. Då tyckte de andra barnen det gått för långt.
Eriks runa finns i SvD 22/11-2013
Kettan, du är en levande uppslagsbok om Skepparkrokens historia på 1900-talet!
Roligt att få respons för det jag skriver. Det är mina minnen. Alla håller kanske inte med.