En kås är en ”landnings- och förtöjningsplats för båtar, bestående av en i strandkanten utgrävd ränna”. På kartan från 1809 syns två kåsar i den steniga strandlinjen väster om bryggan.
Skepparkroken vid enskiftet 1809 – del av karta som visar bryggan och kåsar
Dessa var i bruk så sent som på 1950-talet för flatbottnade ekor som användes för fiske med nät och långrev samt för att ro drag. På 50-talet fanns det mycket makrill och torsk i Skälderviken. Även en hel del lax och laxöring fångades i bottengarnen.
Här är en av kåsarna på ett vykort poststämplat 1929. På 1930-talet kallades den för Joels kås.
Kås i Skepparkroken på ett vykort poststämplat 1929
Keth Andersson har skickat ett vykort som visar nästa samma vy från 40- eller 50-talet.
Skepparkrokens brygga på 40- eller 50-talet
Av kåsarna är inte mycket kvar idag. Så här såg det ut en dimmig dag med högt vatten i december 2009.
Skepparkrokens kåsar en dimmig dag med högt vatten i december 2009
Tänk att ordet kåsa även har denna betydelse. För mig är annars en kåsa ett kärl man dricker ur…
Ordet är kås (utan a på slutet) och det finns i ne.se men inte i Svenska Akademins Ordlista.
Hittade det här på nätet:
Förgäves kan man söka i Svenska Akademins ordlista efter ordet ”kås”, men det är tydligen dialektalt. En dansk ordlista upplyser: ”kås” är en sjöterm med betydelsen ”bädd för båt”.
(Nästan) alla gårdar i Skepparkroken hade sin egen kås för mindre båtar som användes för att lasta och lossa de större båtarna som låg längre ut i viken. På en del av dem kan man fortfarande se initialer på en av de större stenarna. Den nedanför Peters var ett mindre varv (detta enligt de berättelser som jag hört).